Baserat på en sann historia ...
Kjell E. Genbergs
DIGITALA museum
Nyheter : Biografi : Böcker : Annan media : Föreningar : Galleri : Kontakt : Internet

Underlänkar

Ordning
Till salu
Utgivningsordning
Bokstavsordning
Genre



Första besöket?

Facebook

Du kan följa Kjell E Genberg via hans privata Facebook-sida.
Klicka här >>



Du kan klicka på många bilder för att se större versioner av dem

Du kan se större versioner av många av bilderna på hemsidan genom att klicka på dem.



Du kan klicka på många bilder för att se större versioner av dem

På olika ställen på hemsidan kommer du se text som ser ut så här. Klickar du på den kommer du se en bild, läsa en annan text eller komma till en annan hemsida.



BÖCKER



DÖDENS DAL

1975 års omslag. Första utgåvan:
Ben Hogan.
Skrivet under pseudonymen Matt Jade.
Malmborg & Hedström Förlag, 1975.
128 sidor, 4:25 kr.
Omslag av Curt Dahlgren.
Tryck: Bohusläns Grafiska AB, Uddevalla.
Status: Slutsåld

Dansk utgåva:
Titel: Dødens dal.
Skrivet under pseudonymen Matt Jade.
Omslag.
Westernmagasinet Nr 12. Tryckår ej uppgivet.
Status: Slutsåld

Från första utgåvan
Vilka låg bakom mordförsöken på senator Jackson? Varför var de så ivriga att få död på honom? Ben Hogan hade sökt svaret, men när de var instängda som råttor i en liten dal djupt inne i ökenheta Drakbergen och fiendernas gevärsmynningar riktades mot dem från åskrönen runt om, tvivlade han på att någonsin få veta det.

Utdrag ur första utgåvan
Indianerna stirrade med vitt uppspärrade ögon på officeren som stod med sabeln höjd.
Det gick upp för dem att han verkligen tänkte göra det.
På andra sidan planen stod en pluton blårockar med vapen i hand, vaksamma, säkra och under order. Officeren nickade mot dem och de höjde sina karbiner, riktade dem mot apacherna. Mot män, kvinnor och barn. Alla obeväpnade. De flesta äldre människor.
Ett par av krigarna tog några steg framåt men hindrades av stamfränder som trodde - eller kanske hoppades - att officeren inte skulle sätta sitt hot i verket.
- Eld! vrålade officeren och sabeln föll.
Den seriekopplade dynamiten briserade i en lång rad detonationer. Hus efter hus skakade till, tycktes tveka för bråkdelen av en sekund och sedan flög det i spillror. Ett par av indiankvinnorna sjönk ner på knä, slog händerna för ansiktet. Trots sin uppfostran kunde de inte hålla tårarna tillbaka. De blev straffade igen. Ingen visste varför. De hade försökt tala med officeren som proppade deras usla hem fulla med sprängämnen, men soldaten hade bara hånflinat.
Sedan hade han befallt sina blårockade män att fösa rödskinnen till andra sidan planen, så att de inte skadades av detonationerna och det kringflygande splittret.
En knapp minut efter den första salvan som jämnat husen med marken kom ytterligare en. Grusåsen bakom skjulen, som varit indianernas hem på reservatet sedan flera år, delades i ett moln av damm. Jorden skredade ner över platsen där husen stått och täckte över resterna med ett nästan metertjockt täcke.
Officeren nickade till sin adjutant.
- All right, Jones! sa han. Sätt in ingenjörstrupperna!
Jones vidarebefordrade ordern och sekunden efter hördes trumpetens skallande ljud. Det kastades tillbaka av bergen och återvände. En bumerang av korta toner. Bakom åsen hördes ljud av hästhovar och järnskodda hjul. Piskor small, kuskar ropade och skrek och sedan fylldes åter planen av damm från hovar och hjul.
Indianerna stirrade misstroget på det som skedde. Vagnarna var lastade med trävirke. Plankor och bjälkar. Lådor med spik, hammare, sågar, släggor.
San Carlosapacherna kunde inte tro på det som hände inför deras blickar. Men det var likt vitögonen. Först förstörde de och sedan byggde de upp igen. Fast aldrig så det blev likadant som förut.
Ingenjörstruppema arbetade snabbt och vant. Omkring sjuttio soldater jobbade som besatta och efter ett par timmar stod redan stommarna till drygt ett dussin hus uppslagna. När de var färdiga tog de paus, åt av medhavd proviant tills ett befäl gav dem order att återgå till arbetet.
Sprängningstruppernas officer hade samlat sina män bakom det som fanns kvar av grusåsen. De tog sin matrast ungefär samtidigt, och när de var färdiga med den gav officeren order om uppsittning. Plutonen red söderut, tillbaka mot sin förläggning i Fort Huachuca.
Officeren visste inte varför de hade sprängt apachernas hus i luften. Han hade fått order om att göra det och som militär visste han att order skulle utföras. Till punkt och pricka. eftersom han hade varit med Benteen vid Little Big Horn, då som underofficer, tyckte han att det var en gudi behaglig gärning att få kväsa rödskinnen ordentligt.
Därför kunde han inte begripa varför ingenjörstrupperna sattes in för att bygga upp byn igen. Det fanns inte någon som helst konsekvens. Men han ifrågasatte ingenting.
Han var militär.

Från den danska utgåvan
Hvem var det, der stod bag mordforsøgene på senator Jackson? Hvorfor var de ivrige efter att gøre ham tavs? Ben Hogan havde søgt efter svaret, men da de de var spærret inde som rotter i den lille dal dybt inde i de ørkenhede Dragebjerge, og fjendernes geværmundinger blev rettet imod dem fra klipperne omkring dem, begyndte han at tvivle på, at han nogensinde ville få det att vide.
Der var ingen steder, de kunne gå i dækning, og pludselig begyndte snigskytternes kugler at hagle ned over dem. Var dette enden …?



Hemsidedesign © Johannes Genberg 2013 och framåt. Allt material är © Kjell E Genberg och får fritt användas för privat bruk, eller för icke-kommerciella utbildningssyften. Kontakta författaren för annan användning.

Utdrag

Managern Kjell E Genberg - 1960-tal

Innan Kjell blev författare 1966 var han en relativt framgångsrik lokal musikmanager i Hälsingland. En alltför tung hammondorgel och en förstörd rygg senare började han författa för att försörja sig och familjen.
Läs mer >>



Ben Hogan nr.1 - Hämnarer

1972 kom första boken av 56 om Ben Hogan (under psednonymen Matt Jade), vilket skulle bli en succé. Den unge Johan Hellgrens mamma mördades och han följer hennes mördare till inbördeskrigets Amerika. Där får han ett nytt namn, ett nytt liv och blir snart ökänd.
Läs mer >>