Det glada 60-talet började lägga sig till ro, vaggat av den nya progressiva musikens poeter. Jag hade flyttat till en lägenhet i Västerhaninge söder om Stockholm tillsammans med min familj. En bit ifrån vårt hus i den del av kommunen som i folkmun kallades Svarta kärret höll man på att bygga radhus och vi såg längtansfullt på de där konstruktionerna. Många var tingade redan på förhand så när vi hörde oss för fanns bara gavelhus kvar. De var lite dyrare än de övriga – kostade hela 49.500 kronor.

Jag svalde besviket. Lite pengar fanns i madrassen men de enda inkomsterna kom från krönikor jag skrev för nykteristidningen Accent var fjortonde dag. Men turen var på min sida – Hson Förlag, som gav ut erotisk litteratur i både tidnings- och bokform behövde skribenter. Under några hetsiga sommarmånader skrev jag om samlag tills fingrarna blödde. Vi fick ihop till kontantinsatsen och kunde flytta in i vårt och bankens hus.

Nu gällde det att klara amorteringarna. Jag översatte vilda västernböcker för glatta livet åt B. Wahlströms pocketutgivning men det gav färre slantar än de summor som behövdes. Nog skulle man kanske få bättre inkomster om man själv hittade på berättelser som utspelades i den då så populära westerngenren. Då eliminerades ju inköp av utländskt material och översättningskostnader. Jag satte mig på kammaren och började skissa på ett upplägg. En svensk i vilda västern borde det vara, tyckte jag, eftersom jag var svensk. Efter ett tag kom jag på en pojke som döptes till Johan Hellgren. Han kom från Delsbo i det Hälsingland som innan flytten till Stockholmstrakten varit mina vilda hemtrakter. Där blev en hemsk dag hans mor och hennes arbetsgivare funna mördade och eftersom myndigheterna inte kunde hitta den som begått brottet blev Johan misstänkt. Detta hände i en tid när dödsstraff fortfarande praktiserades i Sverige och Johan ville för allt i livet inte mista huvudet. Han lyckades få reda på vem som var den skyldige och fann att den personen gett sig av till USA. Efter en del förvecklingar lyckades han följa efter och till sist hitta mördaren och göra det som kunde motivera första bokens titel: Hämnaren.

I Amerika kunde han förstås inte heta Hellgren (”Hellgreen, vilken kristen människa har ett namn som betyder Helvetesgrön?) så jag döpte om honom till Kid Hill, eftersom han då fick ett efternamn som var populärt i proggkretsarna eftersom proletärsångaren Joe Hill (också han svensk) var väldigt på modet.

Jag skrev fyra böcker om min hjälte och gick till B. Wahlströms Förlag med dem, men de slog ifrån sig och menade att de hade så många westernmanus på hög att de kunde gödsla med dem. Nedslagen blev jag förstås, men jag gav mig inte utan vandrade vidare till Williams Förlag som också gav ut vilda västernpocket. Jag hade tur. Den dagen jag anlände till förlagshuset i Bromma hade man redaktionssammanträde och skulle bestämma nästa års utgivning. De tog emot mina manuskript och bad mig vänta i korridoren. Där satt jag och läste tidningar, bland annat MAD, som förlaget gav ut. Till sist kom en dam och förklarade att direktörerna bestämt att ge ut mina verk, men att ett namnbyte på huvudpersonen var av nöden. Efter mycket huvudbry hade direktörerna bestämt att min gubbe skulle heta Ben Hogan (det tog lång tid innan jag fick veta att Hogan fanns i verkligheten och var en bejublad amerikansk golfspelare – vilket fick mig att ana vad direktörerna helst sysslade med på arbetstid). Jag fick några dagar på mig att skriva om avsnittet där Hellgren skulle få ett nytt amerikaniserat namn. Det var inte så svårt. En hogan är en indianhydda så jag lät stackars Johan gå vilse en mycket het dag, stappla in i en sådan och falla i dvala. Han hittades av ett gäng cowboys, fick jobb på deras ranch och eftersom han var yngst gav hans det bibliskt klingande namnet Benjamin. Det förkortades till Ben och – presto – därmed var Ben Hogan född.

Williams ville ha tio böcker till att börja med, att ges ut var fjärde vecka (vilket betyder tretton per år) och det tyckte jag inte skulle bli alltför svårt eftersom fyra redan var skrivna. Jag jobbade på och när de första sex var ute på marknaden började försäljningen gå alldeles utmärkt. Serien om Ben Hogan sålde plötsligt mellan 35 och 45.000 per bok och det var inte tal om att jag skulle sluta efter tio böcker. Det blev till sist 56 utgåvor i pocket och alltsammans avslutades efter ett rätt långt uppehåll 1982 när jag lät den då ärrade revolvermannen komma åter till Delsbo i den inbundna boken En främling kommer hem, utgiven av Askild & Kärnekulls Förlag. Väl hemma löste Johan Hellgren ett sista svårt brottsfall innan han lade av sig revolvrarna. Troligen lever han fortfarande på något ålderdomshem i Hälsingland, för jag har inte sett någon dödsannons i lokalpressen. Det är ju så att gamla cowboys aldrig dör – de bara luktar så.

Böckerna
1972 Hämnaren
1972 Diligensrånarna
1972 Dubbelgångaren
1972 Bankrånet
1972 Boskapskrig
1972 Lockbetet
1972 Revolvermän
1972 Häng honom!
1972 Vedergällning
1972 Blod och silver
1972 Hämnas eller dö
1973 En kniv i ryggen
1973 Rödskinn
1973 Fångtransporten
1973 Sista vittnet
1973 Falskspelare
1973 Staden utan lag
1973 Utpressaren
1973 Sexskjutare
1973 Dödspatrullen
1973 En ärlig chans
1973 Utan nåd
1973 Blackie Chevros gäng
1974 Mister Big
1974 Fem desperados
1974 Vinande död
1974 Sju dödsdömda män
1974 Skalpjägarna
1974 Döden är iskall
1974 Det stora bytet
1974 Mord på en stad
1974 Lik i lasten
1974 El Zopilote
1974 Döden kommer hastigt
1974 Mot alla odds
1974 Taggtråds-upproret
1975 Jakten
1975 Hogan måste dö!
1975 Hårding att hyra
1975 Gamarnas stad
1975 Rättvisan är blind
1975 Djävulens högra hand
1975 Revolverns natt
1975 Dödens dal
1976 Yrkesmannen
1976 Uppskäraren
1976 Sheriffmördaren
1976 Bödlar måste också dö
1976 Fruktans lag
1976 Älska din nästa
1976 Storm över Drakbergen
1976 Blodets märke
1976 Rännsnaran väntar
1976 Syndens lön
1976 Den andres bröd
1977 Bankrånarna
1982 En främling kommer hem

1990 Hämnaren (nyutgåva)
1990 Diligensrånarna (nyutgåva)
1990 Dubbelgångaren (nyutgåva)
1990 Bankrånet (nyutgåva)
1990 Boskapskrig i Tombstone (nyutgåva, ny titel)
1991 Kritter och andra kräk (nyutgåva, ny titel)
1991 Revolvermän (nyutgåva)
1991 Häng honom! (nyutgåva)
1991 Vedergällning (nyutgåva)
1991 Blod och silver (nyutgåva)
1991 Hämnas eller dö (nyutgåva)
1993 En kniv i ryggen (nyutgåva)
1993 Rödskinn (nyutgåva)
1993 Fångtransporten (nyutgåva)
1993 Sista vittnet (nyutgåva)
1993 Falskspelare (nyutgåva)
1993 Staden utan lag (nyutgåva)
1993 Utpressaren (nyutgåva)
1993 Sexskjutare (nyutgåva)
1993 Dödspatrullen (nyutgåva)
1993 En ärlig chans (nyutgåva)
1993 Utan nåd (nyutgåva)
1998 En främling kommer hem (nyutgåva)

Kassettböcker
1980 Hämnaren
1980 Diligensrånarna
1980 Dubbelgångaren
1980 Bankrånet
1990 Boskapskriget (ny titel)


På andra språk (urval)
Finska
1975 Kostaja
1975 Postivaunurosvot
1975 Pankkiryöstö
1975 Verta pakkiin
1976 Karjasota
1976 Houkuyuslintu
1976 Reikärautajengi
1976 Hirttäkää hänet!
1976 Aavikon kostaja
1977 Verta ja hopeaa
1977 Kosto tai kuolema
1977 Kuiskiva painajainen
1977 Punanahka
1977 Vankiuljetus

Danska
Den lovløse by (Westernmagasinet Nr. 1)
Syv dødsdømte mænd (Westernmagasinet Nr. 2)
Mord på en by (Westernmagasinet Nr. 3)
Lig i lasten (Westernmagasinet Nr. 4)
El Zopilote (Westernmagasinet Nr. 5)
Døden kommer hurtigt (Westernmagasinet Nr. 6)
I kamp mod overmagten (Westernmagasinet Nr. 7)
Pigtråds-oprøret (Westernmagasinet Nr. 8)
Jagten (Westernmagasinet Nr. 9)
Djævelens højre hånd (Westernmagasinet Nr. 10)
Revolvernes nat (Westernmagasinet Nr. 11)
Dødens dal (Westernmagasinet Nr. 12)
Den professionelle (Westernmagasinet Nr. 14)

Hemsidan är designad och underhållen av Johannes Genberg sedan 2013.
Kjell E. Genbergs rättigheter sköts av Hanserik Tönnheim via Arx Foreign Rights. Kontakt via: hanserik (kanelbulle) arxforlag (punkt) se.
Allt material på Kjell E. Genbergs hemsida får citeras under förutsättning att det inte sker i kommersiellt syfte. Vid citering skall "© Kjell E. Genberg" anges.