Baserat på en sann historia ...
Kjell E. Genbergs
DIGITALA museum
Nyheter : Biografi : Böcker : Annan media : Föreningar : Galleri : Kontakt : Internet

Underlänkar

Typ
Tidningar
Min tid med Dast
Serier
Musik



Första besöket?

Facebook

Du kan följa Kjell E Genberg via hans privata Facebook-sida.
Klicka här >>



Du kan klicka på många bilder för att se större versioner av dem

Du kan se större versioner av många av bilderna på hemsidan genom att klicka på dem.



Du kan klicka på många bilder för att se större versioner av dem

På olika ställen på hemsidan kommer du se text som ser ut så här. Klickar du på den kommer du se en bild, läsa en annan text eller komma till en annan hemsida.



ANNAN MEDIA



Tidningar

Jag, tidningsmakaren
Som nattredaktör på Hälsinge-Kuriren/Söderhamns-Kuriren för drygt 50 år sedan fick jag lära mig att rita tidningssidor, redigera text och sätta rubriker och mellanrubriker. Kuriren och de flesta tidningar på den tiden var så kallade broad-sheets med åtta spalter per sida så det fanns gott om plats för både nyheter och annonser.
När jag småningom hamnade i Stockholm och popsvängen hade jag stor nytta av den erfarenheten. Jag började jobba ihop med Lennart Lindström, också med ett förflutet i tidningsbranschen, som var en karismatisk ”demonpromotor”. Vid sidan av att vara manager för band som Shanes, Moonlighters, Plommons, Annabee Nox och en del soloartiser hade han planer på att också bli en tidningsmogul.

Billboard
I den vevan hörde den amerikanska branschtidningen Billboard av sig och undrade om jag ville bli deras Sverigekorrespondent. Naturligtvis tackade jag ja och fortsatte med det jobbet, vid sidan av allt annat, i ett par år.
Tillsammans med Lennart Lindström bildade jag bolaget Artist Press Center med säte på Långsjöhöjden i Älvsjö utanför Stockholm och den första riktiga tidning vi gjorde var Idolnytt. Dessutom tillverkade vi fanklubbstidningar åt de grupper vi representerade. Det var knappast helt oproblematiskt rent etiskt men vi försökte faktiskt hålla en rågång mellan de olika uppdragen. Fastigheten i Älvsjö var rymlig och där fanns ett dubbelgarage. I detta byggde Moonlighters en inspelningsstudio och det gjordes en hel del skivor där. Men PR-verksamhet och tidningsmakeri var firmans huvudsysselsättning.

Idolnytt
Idolnytt var, som namnet mer än antyder, en tidning som vände sig mot dem som hade tidens popartister som husgudar. Den fylldes av stora färgbilder och artiklar som mest tog upp den glamourösa sidan av artisternas tillvaro.

Press-Stopp
För att balansera detta startade vi tabloidtidningen Press-Stopp med avsikt att lite mer kritiskt studera den tidens nöjesvärld. Den skulle likna engelska New Musical Express och gjorde väl det också emellanåt.

Titelbladet
För min del var poptiden förbi mot slutet av 60-talet. Då växte sig den politiska medvetenheten stark och att vara medveten på den tiden betydde att man skulle stå långt åt vänster. Musiken skulle också vara progressiv. Med detta menades att texterna måste vara kritiska mot samhällsstrukturerna och att alla människor skulle delta i spelandet. Trots det ska erkännas att det fanns bra orkestrar även på den kanten. Jag hoppade emellertid av showbiz och började försörja mig på att skriva och översätta böcker.
I samband med att jag gjorde översättningar åt B. Wahlströms Förlag och skrev en reklambok åt dem kom idén upp att förlaget skulle producera en tidning som promotade deras produkter. De bad mig göra den, vilket jag gärna ställde upp på. Efter en del diskussioner kom det rätt tunna bladet att få namnet Titelbladet. Det blev inte så många nummer men de som gjordes var jag ganska nöjd med.

Hel-Garv
Jag hann med att gifta och skilja mig, bosätta mig i Vallentuna och i samband med separationen hamna i en villa i Mariehäll i Bromma. Den ägdes av Leif Malmborg, en man jag jobbat ihop med på Långsjöhöjden, som nu drev tidskriftsförlaget Malmborg & Hedströms Förlag. Han gav ut tidningen Hel-Garv, en skrift som innehöll smått ekivoka roliga historier och skämtteckningar av ofta rätt hög kvalitet och han hade bett mig ta över redaktörsskapet för den. Det var en festlig sak att jobba med och jag hade en utmärkt medarbetare i Curre Dahlgren, tecknare och idéspruta som gjorde omslagen. Jag valde bilder och texter och skrev små fåniga ”vilseledare”, parodier på tidens sexupplysare Inge & Sten (våra döptes till Signe & Sven), randade kåserier och ingen hindrade ens de värsta infallen.

Hel-Knäpp
Svenska MAD var en tidning med hög status i skämtbranschen. Jag kände både chefredaktören Kell Ståhl och deras idémakare Lasse O’Månsson. En sån tidning skulle vara kul att göra tyckte både jag och Leif Malmborg så vi spånade fram namnet Hel-Knäpp och en tid senare fanns detta blad i svenska tidningsställ. Tyvärr blev den inte särskilt långlivad.

Vårens stora fräckisalbum
Den här typen av skämttidningar tycktes ha ett sista förbrukningsdatum och detta närmade sig med stormsteg. Vi rensade våra lådor och i sista stund, innan genren var alldeles död, publicerades de sista roliga historierna och läbbiga vitsarna i Vårens stora fräckisalbum.

Helg-Extra
Malmborg ville göra en helgtidning. Numera är det knappt någon som har en aning om vad en helgtidning är för något. På den tiden fanns något som kallades tidningsfria dagar och de var verkligen helt tidningsfria. Även nu tar morgontidningarna ledigt vissa stora helgdagar på året men den som är sugen på nyheter har alltid kvällsbladen att ta till. Så var det inte då – inga tidningar alls kom ut på juldagen, nyårsdagen, trettondagen, långfredagen, påskdagen, pingstdagen och ytterligare ett par dagar på hösten.
Ett par förlag gav ut publikationer, tillverkade och tryckta långt i förväg, till dessa dagar. De hette Helgens Nyheter och Aftonposten och några nyheter innehöll de sannerligen inte. Malmborg insåg att det fanns plats för konkurrens i sektorn och bad mig bli chefredaktör och enmansredaktion. Nya tidningens namn skulle bli Helg-Extra. Jag bodde nu i Leifs villa och i bottevåningen, alldeles intill garaget, fanns en lokal som skulle passa till redaktion. Nu var det dags att jaga skribenter och jag utnyttjade alla mina gamla kontakter. Det blev faktiskt en tidning, inte bara en utan en hel massa. Nyheter, nja, knappast. Men en grej du inte läst tidigare är väl på sätt och vis en nyhet.

Åkeri & Transport
Lennart Lindström dök fram lite då och då i mitt liv. Under 80-talet hade han börjat ge ut tidningar om saker jag kände mycket dåligt till – släpbara mobiltelefoner till exempel. Nu hade en av hans gamla vänner, Rudolph Tornérhielm, hört av sig. Tidningen Åkeri & Transport skulle avyttras från förre ägaren till Åkeriägarnas Centralförbund och behövde en redaktör. Lennart föreslog mig trots att jag på heder och samvete försäkrade att jag inget visste om lastbilar, bakgavelhissar och dieselmotorer. ”Du lär dig”, sa han. Det gjorde jag, men lätt var det inte. Fast med hjälp av goda medarbetare blev det en tidning som fortsatte att respekteras i branschen. Efter ett par år skulle tidningen flytta till Vimmerby där tryckeriet låg. Jag fick erbjudande att följa med men trivdes alltför bra i Bromma där jag nu köpt Leif Malmborgs villa.

Helgnytt
Lennart Lindström visste med ens att jag var ledig och nu hade också han bestämt sig för att ge sig in i helgtidningssvängen. Hans mediabolag Communication Center hade utvidgats betydligt men än fanns det nischer kvar och i en av dem tyckte han att jag skulle dväljas.
Jag sa förstås ja – man mår ofta mycket bättre av att säga ja i stället för nej. Åter började jag jaga artiklar och skribenter. Nu gick det lättare, de flesta som höll på med allmänjournalistik kände till mig. Ännu hade inte datorerna gjort alltför stort intrång tidningsbranschen så jag fick än en gång mäta och rita sidor där prutmånen satt i bilderna. Tidningen sattes hos det lilla företaget Trëma på Igeldammsgatan i Stockholm så där började jag snart känna mig som barn i huset.

Helgbladet
Lennart Lindström började konkurrera med sig själv genom att också ge ut Helgbladet på dessa tidningsfria dagar. I den medverkade jag rätt ofta under både eget namn och pseudonym, ritade en del sidor, men det var Helgnytt som var ”min” tidning. Men när allt såg som ljusast ut avled Lennart.

Produktnyheter i Byggbranschen
Tidningsbranschen som arbetar i skuggan av de stora drakarna är inte så stor. Alla känner mer eller mindre alla. Det nybildade Hydra Media hade startat en tidning som hade det trista namnet Produktnyheter i Byggbranschen och flyttat in i Wennergren Center i Stockholm. Av någon anledning behövde de en redaktör som stramade till tidningen och jag blev kontaktad. Efter några nummer beslöts att tidningen behövde ett annat namn.

Bygg & Fastighetsnotiser
Företaget fick en ny adress i Hammarbyhamnen och tidningen fick det lite, bara lite, bättre namnet Bygg & Fastighetsnotiser med mig som chefredaktör. Killarna som ägde företaget var expansiva och ville skaffa mer möjligheter att sälja annonser, som var den stora inkomstkällan. De kände till att jag jobbat med Åkeri & Transport så en tidning av det slaget, fast i tabloidformat, började diskuteras.

Maskin & Transport
Det bestämdes att en sådan skulle ges ut och att den skulle heta Maskin & Transport och plötsligt var jag chefredaktör för två tidningar samtidigt. Det dröjde några nummer innan den var inarbetad men sedan kom inbjudningarna från de stora (och mindre) lastbilsföretagen till visningar av nya bilar och tillbehör, oftast nere på kontinenten.
Fast det här tog en ände med förskräckelse. Det visade sig att herrar förläggare hade missat att betala in de skatter staten krävde och efter en turbulent tid försattes hydran i konkurs.
Gudskelov var jag inte arbetslös. Mina deckare gick hyfsat, jag monterade böcker åt olika förlag och privatpersoner. Inte förrän alldeles nyligen blev jag ombedd att göra tidning igen.

Dast
Mellan åren 1995 och 2007 jobbade jag som redaktör för tidningen Dast, vilket var både mitt mest ambitiösa tidningsprojekt någonsin och min största huvudvärk. Du kan läsa mer om det här.

Forum Edsvik
Egentligen skulle den handla om sådant som ligger utanför min geografi och mitt kompetensområde. Tidningen handlar om Edsvik i Sollentuna och ges ut av Stallbackens vänner som står Edsviks konsthall nära. Hittills har bara ett par nummer kommit ut men det verkar som om det ska bli fler.



Hemsidedesign © Johannes Genberg 2013 och framåt. Allt material är © Kjell E Genberg och får fritt användas för privat bruk, eller för icke-kommerciella utbildningssyften. Kontakta författaren för annan användning.

Utdrag

Managern Kjell E Genberg - 1960-tal

Innan Kjell blev författare 1966 var han en relativt framgångsrik lokal musikmanager i Hälsingland. En alltför tung hammondorgel och en förstörd rygg senare började han författa för att försörja sig och familjen.
Läs mer >>



Ben Hogan nr.1 - Hämnarer

1972 kom första boken av 56 om Ben Hogan (under psednonymen Matt Jade), vilket skulle bli en succé. Den unge Johan Hellgrens mamma mördades och han följer hennes mördare till inbördeskrigets Amerika. Där får han ett nytt namn, ett nytt liv och blir snart ökänd.
Läs mer >>